kentaur

Somnade rätt snabbt igår så hann inte med att blogga, så därför jag gör det nu...

Jag vet, jag vet...

jag ärite den bästa novellskrivaren ellerrubrikpåhittaren i världen! Jag lämnade in mi nnovell och ag tror inte hon kommer gilla den. Jag vill ändå inte vinna för då komme rman behöva läsa den högt och det vill jag inte! Men jag har stdiedag idag så jag chillar litensådära i min pyjamas! HEHEEHEEHEHHEHEHEHEHEHEH :D

Hello beautiful :)

Nu får ni ett till inlägg och det är bara för att jag är så grym!

Sitter i skolan nu har inte kunnat uppdaterat förrän nu för skolan tar död på mig

Som ni nog vet så heter jag Cassi, eller aah cassandra men ni fattar :D

Jag tänkte skriva en ny novell någon gång! om pratande djur :D Just nu så HAR JAG UP ALL NIGHT PÅ HÖGSTA VOLYM! hoppas inte grannarna klagar...

Sitter i skolan nu men efter skolan när jag väntar på anna kanske jag kan skriva lite om mig då ( Cassi). Men tror ingen förrutom mig och isabeller läser bloggen men fun stuff :D

Jag ville bara berätta lite om mig då (Isabelle). Jag evt ingen exakt ingen förutom jag och cassi läser den här bloggen.....

* beep * * beep * jag orkade verkligen inte stänga av väckarklockan den här morgonen. Bara tanken på att behöva gå till skolan fick mig att rysa.

- VAD ÄR DET SOM LÅTER?

Jag visste att det var min brorsa, han var alltid så sur på morgonen. Okej, inte bara på morgonen, han var alltid sur. Eller i alla fall alltid på mig.

- Jaja, jag ska stänga av den, ta det lugnt!

Jag hade fortfarande inte öppnat ögonen, så jag sträckte bara ut handen och försökte känna vart snooze knappen var. Tillslut tystnade ljudet och jag hörde hur en dörr slängdes igen. Han var tydligen på väldigt dåligt humör idag. Jag sträckte på mig och öppnade försiktigt ögonen. Det var ganska ljust i mitt rum, klockan var ju ändå bara runt sju.

- Mamma? Mamma! MAMMA?

Hon har nog redan åkt till jobbet, ingen chans att hon kommer sjukanmäla mig då. Jag drog ut armen utanför täcket, förvånansvärt nog var det inte lika kallt som jag hade trott. Jag gick upp och fixade allting som jag behövde göra innan skolan, sen kollade jag på klockan. 07.45 om jag går nu kommer jag komma fem minuter innan vi börjar, det blir nog bra.

 

När jag kom till skolan var det mörkt och det var ingen där, det var helt tomt. Inte ens någon

lärare där. Jag kände i fickan efter min mobil men det var tomt. Vad hade jag missat nu då?

Är det en röd dag eller något?

• Hallå???

  Det var nästan så att det ekade. Jag öppnade mitt skåp men det var svårt att se, eftersom det fortfarande var så mörkt så jag försökte leta efter en lampknapp. Efter ett tags letande gav jag upp och låste skåpet. Jag kan väl lika gärna gå hem? Det kommer ju aldrig komma någon. Jag gick mot dörren tills jag hörde ett ljud, det lät som fotsteg!

• Hallå? Är det någon där? Skrek jag

• Nej, sa en röst.

• Ha ha, jätte roligt. Vem är det? Sa jag och började gå mot rösten.

  Inget svar. Jag började små springa lite men jag kunde inte se någon. Jag bestämde mig för att gå till lärarrummet och titta innan jag gick.

 

Jag knackade på lärarrummet, ingen öppnade.

• kan ni öppna?

  Inget svar igen. Jag kände på handtaget och dörren gick upp.

• Jag kan väl lika gärna gå in, sa jag för mig själv.

 

Jag gick in och tittade mig runt, jag hade aldrig varit här inne förut. Det fanns en massagestol så jag satte mig där ett tag.

 

Jag vaknade med ett ryck och insåg snabbt att jag fortfarande var i lärarrummet. Jag försökte hitta en klocka och såg snabbt att det fanns en på väggen, klockan var tolv.

• vart kan man få mat här då?

  Jag insåg snabbt att jag pratade med mig själv, att vara ensam på ett sånt här stort ställe var lite skrämmande, och ensamt för den delen. Jag började gå runt i lärarrummet, lite mat borde de väl ha? Annars kan jag ju bara gå hem. Tanken om att gå hem lockade mig.

• Men baaaaaaaaaaaaaajs. Varför? Vad är det här? Sa jag och sparkade på dörren.

  Den var låst. Jag förstod inte hur den hade kunnat låsa sig själv? Eller tänk om det var typ en mördare på skolan och de hade utrymt den. Okej, det fanns ingen chans att det skulle hända.

  Jag tittade mig runt i rummet, det fanns ett litet kök. Eller jag vet inte om man kan kalla det kök, mer ”görakaffeochställakaffekopparställe” jag tänkte i alla fall ge det ett försök. När jag kom dit såg jag ett kylskåp.

• Great, hoppas det finns nåt smaskigt för jag är dö hungrig.

  Jag insåg att jag pratade med mig själv igen, jaja, jag var i alla fall bra sällskap.

  Jag ryckte till av stanken, det luktade gammal ost och typ död råtta. Inte för att jag vet hur det luktar, men ni förstår. Det luktade äckligt. Jag tror inte precis att jag kunde äta något därifrån. Jag får väl försöka komma ut härifrån på något sätt. FÖNSTRENA! Det var ju självklart. Jag öppnade det och klättrade ut, helt plötsligt märkte jag att jag inte hade några skor på mig. När hade jag tagit av mig dom? Jag orkade inte riktigt bry mig så jag gick hemåt. Jag kunde inte se någon alls, det var bara jag.

 

Kylskåpet hemma var tomt, skåpen var tomma, frysen var tom. Såhär är det aldrig hemma hos oss, vi har alltid mat hemma, alltid! Jag gick till mitt rum och hämtade en hundring, jag hade en plan om att gå till affären och köpa något.

 

När jag väl var framme vid affären var den såklart stängd? Vart bodde jag egentligen? Narnia?

• När man pratar om trollen, sa jag.

• Hej! Sa Kentauren

• Kan du öppna affären åt mig?

• Ja, självklart!

Sesam öppna dig, sa han och dörrarna till affären flög upp. Men inne i affären var det inte som vanligt, det var jätte mycket folk, fullt med godis och leksaker och allt var gratis, alla bara tog vad de ville! Det var som en dröm för småbarn! Men inte för mig, jag var ju 14 år, okej, självklart gillade jag godis, jag älskade godis, men jag var faktiskt hungrig nu, jag var hungrig på mat. Jag fick väl lov att leva på godis i alla fall.

• Nej, sluta! Den är min!

• Nej, den är min!

  Två småbarn som bråkar om godis, klassiskt tänkte jag och gick vidare. Jag gillade choklad så jag tänkte leta rätt på lite mjölkchoklad. Jag distraherades av ett litet barn som sprang på mig, tillslut kom alla barn, det var säkert 50 stycken, och alla sprang på mig, klättrade på mig och ropade mitt namn.

 

Jag vaknade upp svettig.

• Hej, gumman! Hur mår du?

  Det var mamma, hur kom hon hit?

• Ehh, jag vet inte riktigt, inte så bra tror jag.

• Vänta här, jag ska bara hämta termometern!

• Vadå? Tror du jag tänker gå härifrån eller?

• Men åhh, suck, det var ju inte så jag menade!

• Jaja, gå nu bara!

 

Jag började tänka på vad som hade hänt, det är ju inte precis verkligt att träffa på en kentaur utanför ica...

 

 

 

DEN SUGER BALLERINA MEN JAJA

we love talking animlas!

ahhahaha första inlägget jaaooo!